emelieöhman

Skriket från berget

Publicerad 2016-10-13 20:19:00 i Allmänt,

Idag skulle jag vilja bestiga ett berg och skrika allt vad jag orkar uppe från toppen.

Vissa dagar är ju sådana dagar.
Tror det började med att jag tappade allt grepp om studierna på campus idag och självförtroendet jämnades med marken (vart befann sig Kjell Enhagers visdom idag när jag behövde den?)

Sedan kom jag hem, Chrille åkte iväg på jobbet (han jobbar några timmar en dag i veckan plus en helg i månaden) och grabbarna var på allt annat än bra humör. Kanske var det magen som strulade, uttråkade, någon tand, trots, huvudvärk - you name it. Jag försökte ha tålamod men det brast gång på gång.

Mamma kom förbi en stund och hade medlidande. Det är något jag önskar att min mamma hade lite mindre av för hennes egen skull - men jag ska inte sticka under stolen med att jag också älskar den sidan hos henne - att jag VET att hon på allvar tycker synd om en då man behöver det. Sedan fick jag en vas som jag tyckte om.

Bara det är ju ganska fint egentligen. När man är i någons tankar fast man inte är på samma plats. Som när hon var i den där affären med vasen alltså - då tänkte hon på mig och ville göra mig glad. Det tycker jag är fint.

Elliot fick lägga sig 40 min tidigare än vanligt, han var helt rabiat. Ebbot är lite hängig och magen är fortfarande i olag. Och på toppen av att vi alla i familjen sover sämre, är på sämre humör och har mindre tålamod så slåss jag allra mest med den där molande oron över att det är något som inte är bra med honom. Så - jag ska propsa på att få ett blodprov snabbt - för han har inte samma energi eller matlust som förut. Men det ska ju också tilläggas att jag alltid varit en väldigt orolig själv - eller oroande själ. Jag blir lätt orolig över sådant jag inte kan kontrollera och jag har en dålig vana att nästan alltid ta ut dåliga saker i förtid.

- och vad ger det egentligen?
Förmodligen ingenting gott förutom att jag ibland tror att just det är min drivkraft till förändring många gånger - om man nu ska ta för vana att börja se något positivt i det negativa.

Hål i strumpan är det nya. Eller kanske gamla. Strumpor alltså.

Kommentarer

Postat av: Therese

Publicerad 2016-10-13 22:02:13

Du är så duktig på att formulera dig. Bra att få skriva av sig, det brukar jag tycka. Vi har haft magsjuka sen i lördags (alla utom jag), nu är vi bara förkylda. Det räcker! Hoppas vi alla får en god sömns natt. Ny dag imorgon :)

Postat av: Ida

Publicerad 2016-10-14 09:39:39

Har dom kollat Ebbot för rotaviruset? Det är sjukt långdraget, och jag har hört att det går just nu på flera håll. Hoppas han mår bättre snart så du slipper oroa dig, fast det är svårt, jag oroar mig själv i mångt och mycket ❤️/Ottilias mamma

Svar: Gud så sent svar - förlåt! Det var nog en långdragen magbakterie från magsjukan, nu har det blivit bättre! 👍🏻
Emelie Öhman

Postat av: Mamma

Publicerad 2016-10-14 13:06:47

❤️❤️❤️

Postat av: Hanna

Publicerad 2016-10-14 18:21:10

Vet att oro är svårt att ignorera,men ett visst av oro är bra har en (mindre bra) läkare sagt till mig för inte så länge sen! För det håller en ju på tårna och är ofta drivkraften i saker som i slutänden blir bra! Med det sagt är jag helt säker på att det kommer ordna sig och att det är bra med Elliot,magbakterier är ju elaka ena och de hänger sig ju gärna kvar 😑 Kämpa vidare,du gör det bra 💪❤️

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela