emelieöhman

När t.o.m. Vilopulsen börjat stressa

Publicerad 2016-11-05 21:11:58 i Allmänt,

Umeå 2014

Idag skulle vi varit i Umeå, ätit gott och fått rå om varandra för att vi verkligen behöver det.

Men idag är vi inte i Umeå. Vi är kvar hemma och någon god middag blev det inte heller - men godis och popcorn har vi, alltid något.

Anledningen till att vi inte for var att jag vaknade upp och mådde jätteilla imorse. Tog det bara lugnt hela morgonen och sa till Chrille att det var lugnt om han ville åka iväg och bada med Ebbot men att jag inte själv orkade följa med utan stannade hemma med Elliot. När Elliot sov lunch somnade jag också - mådde verkligen inte bra. Jag vaknade till efter en stund och bestämde mig för att kolla tempen eftersom jag inte ville åka om jag var sjuk. Jag gick upp och stoppade termometern under tungan - trodde att jag skulle spy men föll istället in i köksbordet och allt blev svart - jag svimmade alltså.

När jag vaknade blev jag livrädd - förstod inte vart jag var, vart resten av familjen var eller vad som just hänt. Blev sen riktigt förbannad över att tempen hade slocknat när jag skulle kolla ifall jag hade någon feber.

Jag krälade till soffan och ringde 1177. Det susade i ena örat och jag trodde diskmaskinen var igång - det var den inte och suset försvann efter någon minut. Sköterskan på 1177 trodde till 90% säkerhet att jag fått ett blodtrycksfall och bad mig äta och dricka och åka in igen om jag skulle svimma igen.

Chrille kom hem i samma veva som tur var och då bestämde vi oss för att avboka. Dels för att jag inte mådde bra och pga vädret (snö snö snö).

Jag grät och var så ledsen (och så jävla arg) tidigare idag över att det blev såhär men jag hoppas det kommer fler tillfällen. Hälsan kommer först. Mamma och pappa kom förbi ikväll och var med Ebbot och Elliot så vi fick åka ut och handla åtminstone - sedan plugga lite.

Mamma hade med sig en sån där blodtrycksmaskin och jag hade i snitt (mätte 3 ggr) 99 genom 60 och puls på 78. Det var väl inte så illa förutom att min vilopuls aldrig legat högre än 58. Så - summa summarum är det hög tid att stressa ner, släppa på kraven och alla mina måsten - för jag vet hur det känns när marken under rasar - då är vägen tillbaka lång och snårig. Dit ska jag inte igen.

Kommentarer

Postat av: Mamma

Publicerad 2016-11-05 21:53:49

❤️❤️❤️

Postat av: Malin

Publicerad 2016-11-06 08:25:02

Men så läskigt Emelie! Hoppas du lyckas varva ner lite. Så där ska ingen behöva må. Ta hand om dig ❤️❤️❤️

Svar: Tack för omtanken fina Malin ❤️
Emelie Öhman

Postat av: Therese

Publicerad 2016-11-06 20:56:21

Usch så otäckt! Ta hand om dig.

Svar: Tack Therese ❤️
Emelie Öhman

Postat av: Hanna

Publicerad 2016-11-06 23:41:05

Men oj vad otäckt! Vila och ta det lugnt, det ordnar sig och som du säger är hälsan viktigast ❤️

Svar: Tusen tack fina Hanna ❤️
Emelie Öhman

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela